Människorna bakom djurhemmen - Empatitrötthet
Illustration Rachel Stern/HSUS
Att jobba med djur som behöver hjälp är ofta mycket givande men samtidigt psykiskt ansträngande. Personer som är aktiva inom vårdgivande roller, t ex som volontär på ett katthem eller som ansvarig för en privat omplaceringsverksamhet, löper högre risk att drabbas av ”compassion fatigue”, på svenska kallad empatitrötthet, än andra människor.
Empatitrötthet är definierad som ett tillstånd där människor blir traumatiserade av att hjälpa andra. Fenomenet är nära relaterat till utbrändhet och har både emotionella och beteendemässiga konsekvenser. På engelska kallar man empatitrötthet ibland för ”the cost of caring” vilket nog är en bra beskrivning. Vanliga symtom för tillståndet är humörsvängningar, ilska, sorg, irritabilitet, skuld, känslor av maktlöshet och depressiva episoder.
Orsakerna som ökar risken för att drabba kan vara flera. Det stora antalet människor som hör av sig och vill ha hjälp med ett hemlöst eller vanvårdat djur är ofta en anledning. Vissa av de som hör av sig har mycket höga förväntningar och krav, dessutom blir en del direkt otrevliga då deras orealistiska förväntningar inte omedelbart uppfylls. Pressen blir allt för stort för de ideellt arbetande djurvännerna. Antalet djur som behöver hjälp är nästan alltid större än de man faktiskt kan hjälpa, man försöker på alla sätt att ”trolla fram” fler platser. Ekonomin är ofta också ett ständigt bekymmer med bland annat växande högar av veterinärräkningar. Ibland får man in mycket sjuka eller vanvårdade djur som inte går att rädda vilket sätter sina spår i själen. Oenighet bland volontärer inom föreningen är också inte sällan en bidragande faktor till att empatitröttheten ligger och lurar runt hörnet.
Det är sånt här skit jag lever med i princip varje vecka och det får mig att tycka "vad håller jag på med?". Den här sidan av verksamheten existerar extremt mycket.
Cecilia från Norrtälje katthem berättar i videon om ett fall som gjort henne väldigt upprörd och konstaterar att fallet dock inte är unikt i sig. Tack Cecilia att vi fick använda din berättelse här!
Vad säger forskningen?
Det finns ingen svensk forskning som studerar empatitrötthet hos människor som är aktiva i djurhemsvärlden men det finns en hel del amerikanska studier att titta på. Enligt dessa löper just de som jobbar med utsatta djur ännu större risk att drabbas av empatitrötthet än de som jobbar inom andra vårdyrken. Anledningen anges framför allt vara att de som jobbar på djurhem ofta stannar kvar länge inom verksamheten trots att de har börjat att må dåligt. Det brinnande engagemanget för djuren är så starkt att man inte vill lämna dem. Ofta upplever man också att ingen annan finns där för att göra ens jobb. Detta är speciellt vanligt hos de eldsjälar som har startat egna verksamheter och som lägger ner stora delar av deras tid på att hjälpa djur.
Samtidigt upplever många av de som driver djurhem också att det är svårt att behålla sina volontärer. I en studie på 102 amerikanska djurhem lämnade 28% av de aktiva sin plats inom 2 månader. En möjlig orsak som anges är att man sällan får någon utbildning eller ens information om att arbetet med utsatta djur kan vara påfrestande och slitsamt.
Charity Bowls grundare om empatitrötthet och djurhemsarbetet
Miranda Oude Tanke, initiativtagare till Charity Bowl Sverige, har själv i över 20 år jobbat med att hjälpa utsatta djur. Bland annat som djursjukvårdare på ett stort djurhem i USA och som grundare till Göteborgs Katthjälp, en förening som har omplacerat tusentals hemlösa katter. Även hon har råkat ut för ”den berömda väggen”.
— Jag visste nog att jag var på väg att bli utbränt och att jag led av empatitrötthet men ignorerade alla symtom tills jag en dag bokstavligen inte kunde komma upp ur sängen. Det har tagit mig flera år att bli någorlunda återställd, säger hon.
— Så här i efterhand kan jag nog se att det var ett antal faktorer som bidrog extra mycket till att jag brände ut mig; jag hade svårt att delegera till andra, ville helst göra allt själv. Jag hade alltid många bollar i luften utan att stanna upp och känna efter. Det var många människor som bad om hjälp och kommunikationen gick inte alltid lika smidigt som man önskade, det tog mycket av krafterna. Ibland kunde man få höra att det var vårt fel att en katt skulle avlivas om vi inte skulle hjälpa till. Trots att man vet att det inte är rätt så tär samvetet inombords. Som djurälskare förväntas man ju alltid att göra lite till, alltid.
— Jag tog mig inte heller tid att sörja de katter som var så pass sjuka att de inte gick att rädda eller som man förlorade av andra orsaker. Under det ideella arbetet hinner man inte alltid att känna efter. Man är konstant upptagen med nya motgångar och problem som måste lösas. Det betalar jag fortfarande priset för idag. Under en dålig dag kan jag spontant börja gråta efter de djuren man inte har tagit sig tiden att sörja trots att de har gått bort för många år sedan, berättar Miranda.
— Nu hoppas jag att vi på Charity Bowl med vårt initiativ kan få lite mer uppmärksamhet kring problematiken och även hedra de människor som kämpar bakom djurhemmens väggar. Det finns mängder med fina bilder och lyckade omplaceringshistorier på djurhemmens sociala medier men det är långt ifrån alltid så vardagen ser ut i verkligheten, avslutar hon.
Hur att handskas med eller förebygga empatitrötthet
Man kan dela upp hantering samt förebyggande av empatitrötthet i tre delar. Den första är egenvård. Egenvårdsaktiviteter gör dig mer motståndskraftig inför stress. En sådan aktivitet kan till exempel vara att laga och äta hälsosam kost, få en god natts sömn, träna eller ägna sig åt en givande hobby utanför djurarbetet. Egenvård ser olika ut för olika människor så försök hitta en eller flera aktiviteter som du tycker om och passar dig.
Den andra delen är stöd. Stödet kan till exempel vara terapi eller samvaro med en nära vän eller familjemedlem som du kan prata med utan att vara rädd för att bli dömd eller ifrågasatt. Det kan också vara en Facebook-grupp med andra personer som jobbar med att hjälpa djur och där ni delar era erfarenheter. Hitta en person eller en gemenskap där du kan ventilera och bearbeta dina känslor.
Det tredje elementet är känslan av tillfredsställelse. Att ta tillvara på all glädje man får av arbetet. Det är de små segrarna som är viktiga att komma ihåg! I stället för att fokusera på att man inte kan hjälpa alla fokuserar man på de djuren man faktiskt har hjälpt och som man hjälper idag. I stället för att fokusera på den där otrevliga personen som bad om hjälp och som blev sur när hon inte fick det omgående, fokusera på de människorna som är väldigt tacksamma för allt du gör. Om man i för stor utsträckning fokuserar på det negativa kan livet bli en väldigt mörk plats. Man kanske inte alltid lyckas med att tänka rätt, men försök vara medveten om dina egna varningssignaler och agera i tid för att få stopp för alltför stora och långa negativa inslag.
Som grupp kan man tillsammans på djurhemmet göra till exempel följande för att förebygga empatitrötthet:
* ”Avrapportera” tillsammans som grupp när man har varit med om något som har orsakat starka känslor.
* Ge varandra möjlighet att inkomma med synpunkter som kan förbättra arbetsmiljön på djurhemmet.
* Skapa en liten hörna på djurhemmet eller en liten minneslund utomhus där man kan minnas djuren som man inte kunnat rädda.
* Ta korta pauser tillsammans med en kollega
* Våga fråga varandra hur ni mår!
Källor
- Baran, B. E et al., (2012) Shouldering a silent burden: The toll of dirty tasks. Human relations, 65(5), p. 597 – 626
- Figley, C. R., Roop, R. G. (2006) Compassion fatigue in the animal-care community. Washington, D.C., Humane Society Press
- Kapoulitsas, M., Corcoran, T., (2015) Compassion fatigue and resilience: A qualitative analysis of social work practice. Qualitative Social Work, 14(1), p. 86 – 101.
- Levitt, A. L., Gezinski L. B., (2020) Compassion Fatigue and Resiliency Factors in Animal Shelter Workers. Society & Animals 28, p. 633 -650
- Schabram, K., Maitlis, S., (2016) Negotiating the challenges of a calling: Emotion and enacted sensemaking in animal shelter work. Academy of Management Journal 60(2)